Jag som hela tiden tror att det ska lugna ner sig ”sen”… jag får nog börja inse att om det ska hända är det jag själv i egen hög person som måste hejda mig. Så här ser våra kommande helger ut fram till APRIL! Hallå, april – hur blev det så?!

• v 46 lördag: Hairspray i Stockholm med jobbarkompisar
• v 47 lördag: Besök av vänner, stannar ev till söndag. Klassträff för dottern på kvällen, med bowling
• v 48 fre-ons: Make och dotter åker till farmor i Norrbotten. Jag har inte spikat något ännu, men två alternativ finns till lördagen.
• v 49 lördag: Julbord med mamma, syrran, syskonbarn, make och dotter. Ev något mer den helgen…
• v 50 lördag: Hembjudna till vänner på liten försmak av julen
• v 51 fredag: Personalfest hoppas jag, även om inget alls är bokat ännu. Sedan är HELA HELGEN tom – än så länge kanske jag ska tillägga…
• v 52: JULLOV! 23-25/12 åker vi på julkryssning, hela familjen och sedan följer några lediga, oplanerade juldagar på hemmaplan. Gissa om det blir skönt!?
• v 53 (Hur kan det finnas en sån när vi har 52 veckor på ett år??) mån-tis: Barnvakt och shopping i Stockholm med kompis. Nyårsafton och den följande helgen är oplanerad än så länge…
• v 1 2010 onsdag: Rasmus på Luffen i Stockholm, lördag: Chokladfest
• v 2 fredag: ev musikalen Hairspray med dottern
• v 3: ser än så länge oplanerad ut…
• v 4: lika tom
• v 5: fortfarande tomt
• v 6 lördag: Bröderna Lejonhjärta i Stockholm
• v 7: ytterligare en tom vecka…
• v 8: Första helgen på sportlovet så förhoppningsvis på väg mot någon skidort…
• v 9: Andra helgen på sportlovet så om vi nu åker iväg på något v 8 borde vi rimligen vara på väg hem från något den här helgen.
• v 10 lördag (och tillika min födelsedag) Genrepet av Melodifestivalen på Globen. Övernattning på hotell.
• v 11 fre-sön: Besök av våra vänner från Sundsvall, och då ska vi också gå på Jonas Gardell på söndagen tillsammans.
• v 12 och sista helgen i mars är ännu så länge oplanerad.

Det känns väldigt roligt med alla roligheter som ska göras, men jag får lite andnöd när jag inser hur mycket jag redan nu har planerat in. Det kommer ju inte att bli mindre, om man uttrycker sig milt. Det jag spontant känner att jag borde ha hoppat över är teatern Bröderna Lejonhjärta, så om någon skulle vara intresserad av de biljetterna – just let me know! Det är två vuxen- och en barnbiljett…

Nu ska jag ägna resten av den här kvällen till att …göra ingenting. Det verkar ju inte bättre än att sådan tid också måste planeras in!

Men det finns nya foton i min fotoblogg!! Tjohoo!

Ett glädjeämne i livet hur än jag mår är ju dottern. Har tänkt på det förut och vill sätta det på pränt så jag aldrig glömmer… Hennes ”Hej mamma!” går genom grå, fuktiga, tunga filtar och lyfter och släpper in värme, glädje och kärlek. Idag som exempel; jag satt i soffan när hon kom hem från fritids. Jag hörde stegen redan utanför ytterdörren, så slits den upp fort, fort och så detta ”Hej mamma!” med kvittrande, positiv och förväntansfull röst. Alltid. Hur jag än mår ler jag då. Stort och varmt. Och svarar med samma tonläge ”Hej älsklingsgumman!”

Jag är aldrig, utan undantag, först uppe i den här familjen. Genast när jag skrivit ”utan undantag” så kommer jag ju förstås på ett; makens födelsedag. Farsdag hör inte hit, till undantagen. Dels är maken inte min far och dels firar vi inte mors- och farsdag alls på samma sätt som födelsedagar. Det är klart att det är viktigt för dottern att få uppmärksamma honom, men varför just på morgonen? Nej, ingen anledning alls så vi har valt att ta det senare på dagen.

Han fick en present, en glögg-glasbubbla att placera ovanpå ett värmeljus, som vi invigde under kvällen. Dottern sade grattis några varv under dagen och vi såg en film tillsammans nu ikväll innan dottern gick och lade sig.

Men mest tänker jag på min egen pappa. Och alla andra pappor som inte finns kvar här hos oss längre. Det gör tillräckligt ont att förlora pappa när man är 39 år och har sin egen familj, och också minnen från både barndom, tonår och vuxenliv. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för Sorgfågels barn en dag som denna, och alla andra dagar också förstås. I min närhet finns också en 13-årig flicka vars pappa gick samma öde till mötes som min pappa. Skillnaden var att han inte ens var fyllda 50 år och lämnade efter sig två barn, som när han dog inte hade nått tonåren.

Det kan inte hjälpas att en sådan dag, farsdag, lämnar ett vemod efter sig. De fattas oss alla dagar men det blir extra påtagligt när det kommer en dag när de ska firas – de som inte finns här hos oss längre…

Utan bil igen då den verkar bo på verkstan’ för tillfället så får jag vackert sitta kvar på jobbet tills maken har tid att hämta mig. Jag hade ju kunnat cykla kanske någon tänker, och det stämmer ju. Men i morse hade jag ingen lust i hela världen med det så då var syrro snäll och skjutsade mig hit. ”Gå då?” kanske någon problemlösarinriktad individ tycker. Och jodå, det går det också men inte när man är så förkyld som jag är nu… Så nu sitter jag här på jobbet sedan 1,5 timme, sysslolös. Det är man ju annars aldrig här – men i eftermiddag var det stört omöjligt att ta sig för något. Så jag sitter här, i väntans tider. När som helst nu kommer min skjuts och hämtar mig!

Vi åkte de nästan 30 milen. Sedan njöt jag tillsammans med make, dotter, dotterkompis och mamma i dagarna två. Vädret var inte på vår sida – eller förresten, lite, för det regnade ju inte på lördagen i alla fall… Vi tittade på Emil, Pippi och Rasmus på Luffen. Vi tittade på sångprogram. Och njöt. Mamma och jag åkte en sväng till Näs, där vi tittade på utställningen om Astrid. Underbara plats, underbara minisemester. Vad jag är glad att vi åkte. Nu är det uppehåll under vintern, men känner jag mig själv och min familj rätt så infinner vi oss där i juni 2010. Och dit är det ju inte så långt, eller hur?!

Här är några bilder. På första bilden står familjen Svennson i Katthult och tar emot alla besökare när de kommer in i parken. Dottern leker på Pippis ”inte-nudda-mark-bana” och maken ser väl inte ut att ha det så tråkigt heller. Lägg märke till vem han har till vänster om sig! Sista bilden visar stora hejdå-kramen till luffarn´!

(Bilderna blir större om man klickar på dem.)

Till helgen bär det av till sommarstaden Vimmerby. Det konstiga är att det är höstmarknad på ALV… Höst liksom! Det skulle inte förvåna känslan inom mig om det istället visade sig vara 27° varmt och strålande sol 16° varmt och ihållande spöregn, som det brukar på sommaren. Men nej, det vet jag ju att det är höst, även där, och då förväntar vi oss klart, kyligt och vackert höstväder med temperatur runt 0° och strålande höstsol som silas ned mellan de orange-gula löven… Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka informationen från den norska väderplatsen yr.no som ju nästintill alltid har rätt… Det blev med ens lite obekvämt, känner jag. Nej, trots allt tänker jag istället bestämma mig för det gamla, fina talesättet: ”Det bästa med väderleksrapporten är att den sällan stämmer!” (…de av er som möjligen hört uttrycket tidigare märker att jag modellerat om det en aning – och se, det har man som konstnär rätt att göra!)

Den 13 mars, på författarens födelsedagen, går nästa års melodifestivalsfinal av stapeln. Det gick ju förstås inte att få några biljetter till den stora finalen – de sålde visst slut på 47 minuter – men jag fick till genrepet tidigare på dagen. Det passar bättre eftersom dottern förstås ska följa med och kvällsfinalen blir ju ganska sen. Jag funderar på att ge mig själv i födelsedagspresent att bo på hotell i hufvudstaden också – man fyller ju bara 41 en gång!

Idag var vi på återbesök hos dotterns neurolog. Avstängningarna, som vi kallar dem, har inte upphört. De kan ha minskat ett tag men sedan ökat igen. Det innebär att medicineringen ska ökas. Dosen var mini-liten förut, men jag hade ändå någon stans hoppats att det skulle räcka. Hjärtat i mig vill inte medicinera alls, men hjärnan förstår att det både är nödvändigt och också det bästa. Det blir bättre, men det kan ta lite tid eftersom den här medicinen måste smygas in och även försiktigt trappas upp.

En av de vanliga biverkningarna är sömnsvårigheter. Det har vi inte märkt något av alls. Dosen ska ökas i morgon, så det kan ju knappast hänga ihop att dottern just nu vaknat och gått till min säng istället. Jag som skulle lägga mig tidigt blev istället sittande här, och nu när jag äntligen styr mot sängen verkar jag få välja dotterns säng. Mysigt må så vara med tre stycken i en säng, men väldigt svårt att sova för oss alla då…