Utan bil igen då den verkar bo på verkstan’ för tillfället så får jag vackert sitta kvar på jobbet tills maken har tid att hämta mig. Jag hade ju kunnat cykla kanske någon tänker, och det stämmer ju. Men i morse hade jag ingen lust i hela världen med det så då var syrro snäll och skjutsade mig hit. ”Gå då?” kanske någon problemlösarinriktad individ tycker. Och jodå, det går det också men inte när man är så förkyld som jag är nu… Så nu sitter jag här på jobbet sedan 1,5 timme, sysslolös. Det är man ju annars aldrig här – men i eftermiddag var det stört omöjligt att ta sig för något. Så jag sitter här, i väntans tider. När som helst nu kommer min skjuts och hämtar mig!