Det är nog bland det godaste man kan äta! Överblivna pannkakor, kylskåpskalla, sönderklippta i lagom små, osymmetriska bitar. Smör i en panna, stekta en lagom stund och sedan i med en rejäl skvätt mjölk som får puttra in. Serveras med rikligt med strösocker. Inte sylt, viktigt där! Åh, så underbart gott!
Tack mamma för att du stekte så många till dottern häromdagen så det blev över till mig ikväll! Sen att laktosmagen protesterar, tja – det var det värt!
Antar att sockermonstret jublar också!
av: Malin den maj 15, 2009
, kl. 21:17
Malin-Vet du vad, jag blev så glad av Sabinas inlägg om hennes mamma, goda pannkakor och dottern som fick mormors goa pannkakor.
Och så kommer ditt inlägg som Smack!!
Skulle du vara ”rolig” el ge ”negativt peppande” el blink ge Sabina dåligt samvete el vad??
Nu sitter jag här och känner mig lite ledsen istället, varför skriva en sådan mening, vad gör det för bra?
Jag tolkar kanske helt fel men det känns verkligen inte som en ”snäll” kommentar fast du sätter dit en smiley.
Kanske är jag överkänslig men då får jag vara det…
*************************************
Sabina! Det låter så somrigt, så gott och helt underbart, vilken mamma du har!!
Och detta skall jag absolut pröva, känns som Madicken blandat med Lotta på Bråkmakargatan ;O))
Kramar
av: Cat den maj 16, 2009
, kl. 06:50
Har aldrig hört talas om detta förut, men jag blir nyfiken på att testa. Tack för en inspirerande tips!!
av: VeronikaP den maj 16, 2009
, kl. 17:40
Har just börjat med min sida på dinstudio och snubblade in här då jag skulle surfa runt lite.
Ruskigt tänkte jag då jag hamnade hos dig….min pappa dog i cancer – 00 och fick bara bli 56 år och något han lärde mig var…att klippa pannkakor för att sedan steka upp dem med lite mjölk och socker…
Jättefin blogg jag gärna besöker igen.
Kram
av: Agneta den maj 17, 2009
, kl. 11:52